VÅRANING?

Jul- och nyårshelgerna är (äntligen) förbi och dagarna blir långsamt längre. En promenad på Prins Bertils stig med solglitter i Kattegatt, skränande änder och lekande barn gör att man anar vår i luften. En bedräglig, men skön känsla.
En mindre positiv känsla är att coronan nu nafsar oss i baken igen. Några av oss väntar på provsvar efter kontakt med smittan. I helgen var det meningen att vi skulle startat det nya  året med ett par dagars scenrepetitioner. Men nej. Allt fick ställas in. 
Nu hoppas vi bara att premiären för årets ordinarie körkvällar skall kunna äga rum som planerat nu på tisdag. Det är tidigare än vanligt. Men vi har bråttom. Om tre månader skall vi vara klara för premiär på vår nya föreställning.Vi måste köra hårt för att hinna. Många sånger skall övas in och massor av repliker skall tragglas. Allt måste sitta som en smäck den 2 april då det är dags att släppa in publiken.
Vi håller tummarna för att pandemin håller sig i schack så vi hinner.
Och medan vi hoppas och längtar, njut av Vivaldis De fyra årstiderna (Våren)!